6 dagar till fjälls har passerat utan en enda mil i spåren. Dag 3-4 efter virusutbrottet var värst - halsen rev, jag kände mig febrig och ville mest bara ligga i sängen. Igår kändes det väldigt mycket bättre men jag vågade inte ge mig ut och träna än. Att få ett bakslag och riskera flera veckor med sjukdom är inte ett alternativ...
Min tristess var dock påtaglig och jag behövde lite miljöombyte från stugan. Kom på den briljanta iden att jag borde vara tillräckligt frisk för att valla! Har ett gäng nya skidor som behöver mättas och vårdas med lite kärlek så jag packade ihop mina prylar och for iväg för att leta vallabod. Men det var lättare sagt än gjort... För er som inte vet detta sedan tidigare så kan jag berätta det nu: det finns ingen allmän vallabod för längdskidåkare i Vemdalsskalet! Stället är fantastiskt på alla sätt och vis men när man på sin hemsida gör reklam för sin längdskidåkning så borde man kanske se till att det finns en vallabod?
Sökte febrilt på nätet och såg att Storhogna Högfjällshotell cirka 15km bort hade en vallabod för hotellgäster. For iväg dit, stapplade in och förklarade läget. Fick ett fantastiskt mottagande och de frågade även om jag ville ta en titt på Spa't när jag ändå var här. Så himla trevligt, sådana små vänligheter gör verkligen att man blir sugen på att komma tillbaka!
Därefter spenderades 3 timmar med att mätta och valla mina 3 par Madshus Redline. (Rapport om samarbetet med Madshus och utvärdering av skidorna kommer i ett senare inlägg). Det här var första gången i världshistorien som jag vallade utan att vara stressad. Vanligtvis är det något jag kommer på sent på kvällar, dagen före tävling eller när precis ska ut i spåret.
Idag mår jag ännu liiite bättre, bara snuva och hosta som sitter kvar. Det blir ingen träning men jag tänkte köra lite skidtest nu när jag vallat upp alla skidparen exakt likadant. Oscar ska följa med som skidtestare, det blir kul!
.JPG) |
| Färdigvallade! |
/Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar