Tjejvasan 2014 - placering 55 på 1:34:34

Igår var det dags för min livs första Tjejvasa! Jag har haft en startplats sedan mars ifjol men var länge osäker på om jag skulle få ihop en resa till Mora denna helg. När min vän Elisabeth för två veckor sedan erbjöd sig att ställa upp som medresenär och support bestämde jag mig för att åka! Ett bra beslut så här i efterhand för jäklar vad roligt det var!

Det väntades plusgrader och lätt nederbörd på lördagsmorgonen. Eftersom man inte visste om nederbörden skulle komma som snö eller regn så tog jag det säkra före det osäkra och vallade upp ett par klisterskidor och ett par nollföreskidor (som jag aldrig åkt på) kvällen före.

När vi kom till starten var jag väldigt glad över att termometern stod på -3 grader. Temperaturen väntades stiga ganska fort men eftersom det inte regnat så valde jag bort klisterskidorna direkt. Efter att ha köat till startfållan, kommit in och lagt ett par gamla skidor längst fram i led 1 sprang jag iväg för att testa mina nya nollföreskidor. Det är mitt enda par Redline som jag inte fått möjlighet att testa innan men eftersom de andra två paren gått fantastiskt bra så var jag inte orolig. Det visade sig dock att jag lagt på alldeles för mycket fäste med varm burk. Jag hade dunderfäste på uppvärmningen och tyckte att det sög i glidet. SÅ, 45min innan start tog jag ett impulsbeslut: jag skrapade bort all burkvalla, jämnade till och la ett tunt lager med kallvalla (VR40)... 

Nu fick det bära eller brista!

När startskottet gått gick jag ut i maxfart. Eftersom jag vanligtvis är väldigt segstartad så visste jag att detta skulle vara min enda chans att komma ut föra den största klungan och försöka hänga på några duktiga åkare. Fästet höll så länge det snöade (ungefär halvvägs upp i första backen till Oxberg) sen fick jag saxspringa. Blev omåkt av en del tjejer i uppförsbackarna men jag försökte att inte bli stressad av detta och självförtroendet växte när jag stakade om dem på flacken. 

Första 8 kilometerna blev en hård kamp, jag låg högt över tröskelpuls och mjölksyran sprutade. Strax innan Hökberg kom starka Majken ikapp mig. Jag var så trött och trodde att hon skulle flyga förbi och blev därför otroligt glad när jag upptäckte att jag kunde hänga på henne. Vi peppade varandra och sa att vi skulle försöka hjälpas åt att växeldra. Majken var grymt stark när hon drog på sina blanke ski och själv försökte jag hjälpa till så gott jag kunde och drog för fullt de gångerna jag var uppe. Bakom oss hade vi två Moratjejer som tyvärr inte ville upp och dra men vi behöll denna stabila kvartett hela vägen till Mora.

När jag åkte med dessa tjejer kändes loppet mycket lättare än i början. Ett väldigt positivt besked var att jag återhämtade mig snabbt i utförsåkningen trots den hårda öppningen. Vi tappade inga placeringar utan fokuserade hela tiden på att åka ifatt tjejer framför. Efter Hökberg är det knappt några uppförsbackar och de få som fanns klarade jag att staka upp utan problem. På träningarna har jag lagt extra fokus på detta och kört nästan alla intervaller som stakning i backe - kul när man märker att träningen ger resultat!

Mina skidor och mitt glid var helt fantastiskt! Så fort jag låg bakom någon så gled jag ikapp. Dirckaservicen fungerade också kanon. Elisabeth langade till mig två gånger och däremellan langade Vasaloppsarrangörerna riktigt professionellt. De var på strategiska platser i nedförsbackar så att man inte tappade tid. Lyxigt att få smaka på elitens rutiner, vi behövde inte stanna för att dricka en enda gång.

Efter 23km skruvades tempot upp avsevärt och vi snittade en bra bit under 3min/km. Jag började bli riktigt trött igen och fick verkligen bita ihop och fokusera på att INTE tappa vår kvartett. Hade jag hamnat ensam här hade jag ALDRIG orkat snitta detta höga tempot. Staka, staka, staka var mantrat som ekade i huvudet sista biten. In på upploppet svartnade det nästan för ögonen (jag hann inte njuta riktigt lika mycket som vid upploppet på fjolårets Öppet Spår när jag kom in ensam som 2:a dam). Idag var det mjölksyrafest i kroppen! Över mållinjen var jag så himla glad och lycklig. Gav Majken en stor kram och tackade för draghjälpen. Blev påhejad av klubbkompisar som stod längst fram på läktaren. Fick reda på av Stefan att jag både slagit klubbrekord och att jag var första skåning i mål. Det hade jag verkligen inte förväntat mig!

Loppet i siffror:

Sträcka 30km

Tid: 1:34:34

Placering: 55 av 9755 startande. (12:04 efter vinnaren Sofia Bleckur)

Medelpuls: 179 (91% av max)

Maxpuls: 190 (96% av max)

Medelhastighet: 19,24 km/h

Medeltempo: 3:07 km/min

Maxfart: 1:17 min/km

Positiva saker med loppet:

- Jag vågade gå på max från start, litade på min grundträning och återhämtade mig snabbt i de lättåkta partierna.

- Stakningen har utvecklats.

- De nya skidorna är helt fantastiska.

- Jag lyckades med glidet och min första egna vallning med pulver.

- Bara 12 min efter vinnaren

- Att det blev pers, klubbrekord och att jag blev bästa skåning.
- Bra före och fina spår.

Negativa saker med loppet:
- Behöver bli mer strukturerad innan start för att slippa bli stressad.

- Annars inte så mycket bortsett från obefintligt fäste efter Oxberg

Mitt drömmål var topp 50, men eftersom startfälltet var hårdare med betydligt fler elitåkare från både Sverige och Norge i år så är jag ändå fantastisk nöjd. Nu blir det vila och återhämtning följt av intervaller och uppladdning inför Vasaloppet nästa söndag!

Här kommer lite fler bilder.

Kl 07:00 - Majken & jag köar till startfållan

Kl 07:40 - Skidtester

Fredag kl 21 - försöker att inte bli fluorförgiftad
 

Kl 08:50 i startled 1

/Louise