Årefjällsloppet 2014 - placering 24 på 3:50:38

För första gången i min korta skidkarriär fick jag möjlighet att starta i elitledet. Det var en spännande och ny upplevelse. Vi skulle vara 33 men blev 26 damer som kom till start i det seedade fältet, jag var den enda som inte tillhörde något Team.

Förhoppningarna med loppet var att köra på så hårt och bra jag kunde. Det skulle bli mitt sista lopp för säsongen och jag hade inget att förlora. Jag förstod att jag inte skulle klara av att hänga på fronten men hade hopp om att dra tillsammans med några av tjejerna i alla fall. Annars var förhoppningarna att ha en härlig dag på fjället och njuta av den otroligt fina banan.

Jag måste erkänna att det kändes lite overkligt att jag stod där tillsammans med dessa skidstjärnor som länge varit mina idoler och förebilder men det var såklart oroligt häftigt.

Taggad och lite nervös i starten

Majken och jag

Starten i Edsåsdalen - strålande väder

Oscar var också taggad!

Damernas seedade led

Denna bild är tagen av Magnus Östh

När startskottet gick kl 8:45 satte tjejerna upp ett otroligt högt tempo och vi var några som fick släppa direkt (till nästa säsong ska jag träna på starter). Jag och Majken från Team Oslo Sportslager-Moelven hade planerat att köra ihop men hon hade dåligt fäste och vi tappade varandra tyvärr ganska tidigt. 

De första 11km gick i princip bara uppför. Det var inte särskilt brant men man fick heller inte många platser att vila på. Jag körde mestadels själv här men såg Solfrid Braathen från SkiProAm en bit framför mig vilket var väldigt sporrande och jag försökte hänga på så länge som möjligt.

Uppe vid Trillevallen kom herreliten ikapp mig. På flacken stakade de om mig i en skapligt fart men det var framförallt i utförskörningen som de kom i ett rasande tempo. OJ vad det gick undan. I kurvorna bokstavligen flög de förbi. Jag lyckades i alla fall hålla mig till sidan och fällde ingen, det var bra, lyckades alltså med ett av mina mål ;)

De dryga 5km nere på Hensjön hade jag sett fram emot att få staka på ordentligt men det visade sig bli ganska tufft. Blöta spår och en rejäl motvind gjorde att man nästan stod helt stilla. Tack och lov kom det några killar som jag kunde åka med ett par kilometer men väl framme vid kraftledningen var jag redan helt färdig. Och NU började klättringen... 

Det absolut tuffaste partiet för mig var mellan kilometer 34 till 44. Jag var väldigt varm och hade förmodligen druckit för lite. Ett par gånger stannade jag helt och drack upp det sista ur min sportdryck men var fortfarande väldigt törsig. Som en uppenbarelse från ingenstans stod helt pösligt fina Elisabeth med en flaska till mig. Så glad jag blev för det :) 

Längs kraftledningen slingrade sig spåret konstant uppför och högst upp var det saxning som gällde i alla kurvor. Det är ju inte så roligt att saxa men det var bara att mata på. Ovanför kraftledningen fick jag även lite dryck av SkiProAm’s langare. All denna dryck detta gjorde att jag återfick krafterna och kunde köra på rätt rejält sista 15km från Duved till Åre. Här blev även spåren bättre och jag hittade några killar att dra med, då körde vi faktiskt riktigt fort.

Ute på Åresjön blev det tungt och slaskigt igen men nu var det bara 3km kvar och då gav jag verkligen allt. Det var otroligt skönt att gå i mål, jag var så himla glad. Känslan blev inte sämre när grymma Charlotte Kalla som vann loppet stod och hejade. Jag är väldigt nöjd med loppet och känner inte att jag hade kunnat göra så mycket annorlunda.

Charlotte Kalla

Loppet i siffror:

Tid: 3:50:38

Sträcka: 61,61km

Placering: 24 av 26 damer elit (24 av 127 damer totalt).

Tempo: 16,05km/h (3,45min/km)

Medelpuls: 171 slag/min (88% av max)

Maxpuls: 190 slag/min (97% av max)

Hur var det att starta med eliten då? 

Tidsmässigt var jag närmare tjejerna framför mig jämfört med tiden jag hade ner till den bästa tjejen i led 1. Fördelen var att jag kunde köra på i mitt eget tempo och behövde aldrig köa som i Vasaloppet. Sen hade jag kanske gynnats av att ha fler jämna åkare att åka med, men det är svårt att säga om det hade påverkat tiden. Nästa år får jag helt enkelt se till att vara lite bättre så att jag kan hänga på de andra tjejerna längre. Och tills dess får jag nog även försöka hitta ett Team! 

Kvällens efterföljande bankett var väldigt trevlig. Jag satt bland annat med Team Oslo Sportslager-Moelven och Johan från Team X-ray. Det bjöds på god mat, dryck, underhållning och massor av skidsnack. Tusen tack Majken för att du tog med mig :)

/Louise

Den femte årstiden

Vårvintern alltså - finns det något bättre?

Helgen går till historien som en av de bästa vi haft här. Det har varit knallväder både lördag och söndag. Nysnö på natten, strålande sol och flera plusgrader på dagen. När man svettas av att åka i uppkavlad underställströja då är det varmt ;)

Morgonpigga som vi är tog vi oss ut strax efter kl 8 för att njuta av de fina spåren. Intervaller i lördags och ett långt myspass i söndags. Lagom till 11 tiden när resten av Trondheim börjar vakna till liv satte vi i solen och betraktade rörelsen.

Livskvalitet kallas det visst...

Snöfall under natten

Solen börjar titta fram

Intervaller

Rundar Skjellbreia

Det är bara att suga på karamellen så länge den varar ;)

Några dagar utan träning...

...blev det förra veckan.

Oscar var på möte i Oslo och jag var på kurs och mässa i Trondheim. Istället för träning blev det några dagar med många öl, ett par glas prosecco, långa middagar och sena kvällar. 

Jag fick en Ipad mini

Godis hittade man överallt på mässan

På restaurang med min fina vän Annelie som var på besök från Östersund

Nu är det dags att komma igång igen. Det väntas kanonväder till helgen och det är bara en vecka kar till Årefjällsloppet.

Snö i Trondheim!

Vilken konstig vinter det har varit.

I mitten av december kom det massor av snö. I januari och februari snöade det ingenting men igår den 16 mars vaknade vi till 3dm nysnö. Alla icke-skidåkare i Trondheim är ganska ledsna över detta men Oscar och jag är som barn på julafton. Minusgraderna ser ut att hålla i sig resten av veckan och jag ser fram emot att få till riktigt fina turer uppe på Bymarka.

Igår skottade vi för första gången sedan december.
Ner till soptunnerna är ca 1/3 av uppfarten till vårt hus,
får man räkna det som träning?

Kylan och snön ser ut att hålla i sig.

I lördags åkte jag upp på Bymarka trots att jag visste att det inte var spårat och trots att det blåste som bara den.
Så här fint var det.

Jag spårade själv.

Här börjar elljusspåret från Storsvingen

Snö och blå himmel om vartannat

Klockan 15:12 idag checkar jag ut från jobb för att ta mig upp hit igen. DET är vardagslyx det ;-)

/Louise

Skejtpremiär i Storlirennet :-)

Inför denna helg valde vi mellan att åka Birkebeinerrennet eller Storlirennet. Med tanke på att Birken blev inställt så var vi glada att vi anmält oss till Storlirennet istället.

Storlirennet är ett lopp som vanligtvis startar i Storlien och går över fantastisk fjällterräng till Meråker. I somras cyklade vi denna sträcka, då genom gröna dalgångar och fjäll, nu såg vi fram emot att uppleva sträckan över ett vintervitt snötäcke.

Då Storlien har haft den varmaste och snöfattigaste vintern på 150år kom beskedet för en vecka sedan att bansträckningen var tvungen att läggas om. Hela loppet flyttades till en mycket kuperad rundslinga med start och mål på Grova Skisenter i Meråker. Meråker ligger ca 7 mil öster om Trondheim och är ett riktigt längdskidsmecka. Där finns bland annat ett av Norges största skidgymnasium och många duktiga åkare som Oskar Svärd och Kari Eie är bosatta där.

Loppet skulle gå i fri teknik där det enligt arrangörerna skulle preparera både för skejt och klassiskt. Eftersom jag knappt kan skejta och då jag ville få en ordentlig genomkörare inför Årefjällsloppet hade jag planerat att köra klassiskt. Snön bokstavligen dundrade ner under hela bilresan och fortsatte även så när vi kom till starten. Där fanns inga klassiska spår utan ett par decimeter nysnö. Då tänkte jag att jag kanske skulle försöka skejta trots allt, ibland måste man ju prova sånt man aldrig annars gör :-)

Jag köpte skejtskidor ifjol för att komplettera träningen på klassiska skidor men eftersom det varit så lite snö i vinter har jag prioriterat klassisk skidåkning, det är ju trots allt det jag satsar mest på. I december skejtade jag en handfull gånger och i år har jag skejtat ungefär 0 gånger. Målsättningarna var därför inte särskilt höga, jag ville få ett bra träningspass helt enkelt och DET fick jag trots att det blev på skejtskidor! Och så otroligt roligt det var :-) Trixig bana, upp och ner hela tiden, tvära kurvur till vänster och till höger, det gällde verkligen att ha tungan rätt i mun. Otroligt bra för mig som behöver träna på kurvtagning. Grova Skisenter alltså - hit kan jag tänka mig att åka fler gånger.

I 1h 25min snittade jag A3. Pulsen sjönk såklart i nerförsbackarna men ändå ett mycket bra träningspass. Placering 8 av 49 i seniorklassen känns helt okej för en som inte kan skejta. Nu är jag jättesugen på att lära mig "enkeldans", "dobbeldans" och allt vad växlarna heter här i Norge :-)

Första delen av resultatlistan, många duktiga norskor

Oscar valde att göra premiär med att staka på blanke ski, riktigt imponerande med tanke på den tuffa banan. Han går all-in för att köra Vasaloppet på blanke ski nästa år :-)

Oscar värmer upp

Full fart på Grova Skisenter

Idag tyckte jag att det var ovanligt roligt att tävla. Har känt mig trött och omotiverad till träning i veckan (bland annat pga regnstorm i Trondheim) men idag känns det redan mycket bättre, nu är jag redo att köra på igen. Nästa lopp blir Årefjällsloppet därefter kanske man ska våga sig på ett skejtlopp uppför en slalombacke?

 /Louise

Race report Oscar Vasaloppet 2014

Oj vad tiden går, nu är det två veckor sen vi körde vasaloppet och det är hög tid för mig att skriva några rader.

Kvällen innan tog jag mig ner till startområdet och testade mina två par skidor, ett par kallföreskidor och ett par höga klisterskidor som jag i stressen hade vallat väldigt likt; Rode chola väldigt tunt, Toko isklister tunt och Start wide på topp. Detta täckte jag med Swix nya VX-burk. Detta la jag på båda paren men kortare och tunnare på kallföreskidorna. Anledningen till att jag inte gick på klisterskidorna direkt och skippade de andra var;

1. klisterksidorna var otestade på grund av snöbrist hemma i Trondheim

2. kallföreskidorna känner jag väl och gled bättre när jag testade

Detta var mitt första Vasalopp och det var väldigt kul att få känna på stämningen i startområdet men också att inse att det inte var fullt så kaotiskt som många sagt inför loppet. Vi dök upp till kön till led 3 vid 4:30 vilket var okej, kön var inte alltför lång med ca 150 personer framför oss. Mannen först i kön hade ställt sig vid 4:15 så det är små marginaler.

Jag ställde mig precis vänster om mitten på fältet med Henry bakom mig men Louise valde att ställa sig en bra bit längre bort till vänster. Vi la ut skidorna och gick och satte oss i klubbens buss och sov/åt/pratade. Gick ner till startfållan vid 07:35, önskade varandra lycka till och stack iväg.

Starten gick i kontrollerad fart och det märktes att alla avvaktade lite inför den kommande avsmalningen. Det var god stämning och de flesta skrattade mest åt hur kaotiskt det blev när 50 spår blev 12, men jag kom iväg bra med tanke på de förväntningar jag hade med smalare startfält, 16.000 deltagare och så vidare. Jag tappade alla andra IFKare ganska snabbt men hittade Johan i backen och vi saxade bredvid varandra en stund. Inget fäste, inga spår. Stavarna hela när jag väl kom upp och insåg att det skulle bli en dag i tåget. 2-3 spår som var åkbara och så fort man försökte kliva ur för att avancera låg nysnön som en vägg. Men det var lika för alla så det var bara att köra på.

I korta drag så hade jag dåligt fäste och okej glid ifrysning till trots första delen av loppet. Efter hand släppte ifrysningen och fästet förbättrades ju närmre mål jag kom men i gengäld försämrades glidet ordentligt. Jag stakade mer eller mindre hela loppet så egentligen kunde jag nog vunnit på att skippa fästet helt och hållet detta året och förhoppningsvis vinna mer på glidet. Nästa år!

Langningen från VasaSvahn fungerade bra även om flaskorna kankse är något stora med sina 750ml, jag hann väldigt sällan dricka upp allt innan nästa kontroll kom.

Till och med led 3 så var det 2545 startande och jag kom i mål som 1491a och tog placeringar alla delsträckorna vilket känns kul. Inför nästa år blir det mer strukturerad träning och färre mellanmjölkspass. Mot topp 750! Stort grattis till mina klubbkamrater för bra prestationer och Louise för en otroligt stark insats både i tjejvasan och vasaloppet i år.

Tack till Vasaloppet för ett fint lopp trots tuffa väderförhållanden och tack till IFK Helsingborg för bra arrangemang med boende och stöttning!

Lovar på hedersord att jag inte skejtade...
men det blev en del spårbyten.
Eller fanns det spår förresten?

Härligt att få dra lite. Jag ser allt lite trött ut,
men så var det också fostrande före

/Oscar

Härlig helg i Vålådalen

Helgen som egentligen skulle tillbringas hemma spenderades istället i Vålådalen hos min vän Elisabeth.
Och vad ska man säga... soliga timmar på fjället kan man aldrig få för många av :-)

Ifjol åkte jag delar av Vålådalens längdskidspår under Årefjällsloppet och Vålådalens Classik Ski Marathon. Båda loppen hade otroligt fin bansträckning och det gjorde mig nyfiken på resten av spårsystemet. När jag nu fick chansen så tvekade jag inte en minut. I fredags efter jobb satte jag mig på Nabotåget till Undersåker där Elisabeth hämtade upp mig. Vi laddade upp med underbart god hemmagjord italiensk pizza på kvällen.

Natten till lördagen snöade det ca 2 decimeter och på lördagen vaknade vi till en del vind som under dagen mojnade och solen kom fram allt mer för varje timme. Det var riktigt härligt att åka på snö igen. Jag känner mig inte helt återhämtad efter Vasaloppet ännu därför blev det mest lugna turer där jag försökte njuta så mycket som möjligt av den fina vårvintern. Spåren var fantastiska även om det var lite trögt före i de varma vädret.

Ett ordentligt tröskelintervallpass fick jag ändå till. 4 x 10 minuter uppför "intervallspåret" på Ottfjället blev det och det kändes kan jag lova! Backen hade perfekt lutning för att jag skulle få in en bra rytm i diagonalerna och det var inte svårt att ta ut sig om man säger så. Efter sista intervallen däckade jag fullkomligt och låg ner i spåret flera minuter innan jag orkade åka ner igen. Känslan efteråt var lika fantastisk som den alltid är efter intervaller :-)

Sammanfattningsvis bestod helgens träning av:

Lördag:
Förmiddag: 2h distans, enbart stakning.
Eftermiddag: Tröskelintervaller 4x10min klassiskt, totalt 1:50h

Söndag
Förmiddag: 2:10h distans klassiskt
Eftermiddag: 1h teknik med filmning

Skejtskidorna lämnade jag tyvärr hemma. Detta för att jag vill få till så mycket klassisk skidåkning som möjligt innan Årefjällsloppet. Men när Elisabeth skejtade lite ångrade jag mitt beslut, de får följa med nästa gång!

Elisabeth

Jag njuter av fina spår

Intervallspåret - till en början ganska flackt sen blir det successivt brantare.

Vålågården, här köpte Elisabeth ett renskinn

Fjällstationen serverade fantastisk viltskavsgryta

Vasaloppet 2014

Det har nu gått en vecka sedan Vasaloppet och har jag hunnit få både perspektiv på och distans till det hela. 
Till en början var jag inte särskilt nöjd men nu har jag accepterat att man inte alltid kan få till fullträffar och försöker istället ta det hela med en klackspark. Här kommer min story av helgen och loppet.

Vi bodde tillsammans med klubben i Transtrand vilket fungerade kanon och det var skönt att slippa åka buss från Mora till starten. Dagen innan loppet var vi uppe i Mångsbodarna och körde ett kortare pass med några rusher för att kicka igång kroppen. Här blev det även lite vallningstester och jag gjorde i princip alla misstag som jag sen försökte undvika. Alla vallarekommendationer angav klister som skulle täckas med burk. Det jag lärde mig denna dag var att det är skitsvårt att täcka klister med burk :-)

Dan före dan i Mångsbodarna

På besök i blåbärssoppverkstaden

På Vasaloppsdagen ringde klockan 03.30. En timme senare stod vi i kö till startfållan i led 3, då hade vi runt 100 personer framför oss. När vi kom in placerade jag mina skidor ganska långt till vänster, Oscar och Henry stod några spår till höger om mig. Jag kände mig riktigt laddad men hade inte riktigt samma Vasafeeling som ifjol. Det snöade lätt och dimman låg tät. Jag träffade några kända ansikten och önskade folk runt omkring mig lycka till innan det bar iväg.

Oscar i starten

När startskottet gick blev det stopp direkt och därefter gick det i krypfart väldigt länge. Till höger om mig flög folk förbi. Jag insåg att det var fel beslut att stå till vänster men jag höll modet uppe och tänkte att det snart skulle lätta. I backen försökte jag att inte bli stressad och höll mig bakom en stor man som verkade stabil. Ifjol minns jag att jag hela tiden byte led i backen för att komma upp så fort som möjligt men eftersom det då slutade det med masskrasch där jag bröt en stav så gjorde jag allt för att undvika detta i år.

Väl uppe på myrarna såg jag fram emot att få staka på i mitt eget tempo men blev snabbt besviken av att endast 2 spår var åkbara då de andra hade snöat igen och gick betydligt långsammare. Här fick man snällt ligga på led och det gick extremt långsamt. Tittade på min klocka emellanåt och såg att pulsen låg i A1. Några gånger försökte jag gå ut i snöspåret och staka om folk, ofta kom jag förbi ett gäng men då var problemet att man inte blev insläppt i "ledet" igen. Så det var bara att acceptera läget och försöka hålla sin plats i kön. 

Vid kontrollen i Smågan var det fullt med folk och man fick sick-sacka för att ta sig fram. Folk knuffades och vid ett tillfälle tappade jag balansen, jag ramlade inte men satte däremot foten rakt i en pappersmugg. Drog snabbt bort muggen men när jag försökte köra vidare var det totalt stopp. Pappet från pappersmuggen hade såklart satt sig i klistret och trots att jag skrapade för fulla muggar blev det bara en enda papp-klister-sörja. Jämnade till det någorlunda men till slut blev jag så frustrerad och bestämde mig för att köra vidare.

En hel drös med gula nummerlappar hade vält förbi mig medan jag fixade skidorna och detta gjorde mig jaktsugen. Försökte strunta i klisterstrulet och gick istället in för att jaga damer och därmed placeringar. Så fort jag såg en gul nummerlapp jagade jag ikapp - sen var det direkt dags att leta efter nästa gula nummerlapp. Denna jakt pågick hela vägen till mål och från Smågan till mål åkte jag upp mig från placering 120 till placering 72. Långt ifrån mitt mål men jag gjorde i alla fall mitt bästa efter förutsättningarna och allt strul.

IFK kontrollen i Vasslan var väldigt tacksam, det är så kul att se några kända ansikten och få i sig lite Cola. Jag stannade en kort stund och tror inte att jag tappade något av detta.

De sista 3 milen var faktiskt lite roliga. Tyvärr såg jag inte så många damer men jag åkte om extremt många män och det gav en kick. Jag kände mig stark i stakingen och upptäckte även att jag klarar av dåligt före mycket bättre dem runt omkring mig. En väldigt rolig sak var att jag jag fick förmånen att dra Conny den sista biten in i mål. Han tackade för draghjälpen med en stor jublande kram efter vi gått i mål.

Summa summarum: det blev ett snopet lopp och nu är jag revanschsugen!

Jag i mitten med gul nummerlapp

Loppet i siffror:

Sträcka: 90km

Tid: 5:50:16

Placering: 72 av 1434

Medelhastighet: 15:54km/h, 3:51min/km

Medelpuls: 165 (83% av max, A1 för mig)

Maxpuls: 188 (95% av max)

Positiva saker med loppet:

- Jag åkte upp mig från placering 120 till 72

- Jag gav inte upp
- Det blev trots allt pers

Negativa saker med loppet

- Det mesta men jag försöker att glömma det.

/Louise

Vasa"F"loppet

I mål - trött, lättad, besviken och tom.

Allt som kunde gå snett gick snett idag. Den fantastiska känslan efter Tjejvasan övergick snabbt till frustration i Vasaloppet.

Det var krypfart de första 3 milen där jag knappt snittade A1. ALLA körde i ett spår och jag hade inte en chans att ta mig fram, bytte man spår så var det total broms av 1 dm nysnö. Blev påkörd flera gånger av män som inte verkar veta hur man åker i kurvor. Trampade på en pappersmugg redan vid kontrollen i Smågan vilken satte sig i klistret. Av med skidan och försökte skrapa bort det men det gick inte. Släpade med mig pappret under skidan hela vägen till mål, såklart utan varken glid eller fäste...

Sista 3 milen körde jag i alla fall om hundratals, tyvärr mest män. Var till en början väldigt besviken när jag kom i mål. Det känns som att jag inte gjorde mig själv rättvisa idag. Jag vet att jag har mer i kroppen än såhär men nu försöker jag trots allt peppa mig så gott det går. Det kommer fler år och då ska det förhoppningsvis finnas några fler spår att välja på. Och förhoppningsvis står jag lite längre fram än i led 3.

Även om jag fick en sämre placering än vad jag hade hoppats på så åkte jag i alla fall upp mig från placering 120 till 72. Och det kanske viktigaste av allt: jag bröt inte!

Längre rapport kommer senare