För första gången i min korta skidkarriär fick jag möjlighet att starta i elitledet. Det var en spännande och ny upplevelse. Vi skulle vara 33 men blev 26 damer som kom till start i det seedade fältet, jag var den enda som inte tillhörde något Team.
Förhoppningarna med loppet var att köra på så hårt och bra jag kunde. Det skulle bli mitt sista lopp för säsongen och jag hade inget att förlora. Jag förstod att jag inte skulle klara av att hänga på fronten men hade hopp om att dra tillsammans med några av tjejerna i alla fall. Annars var förhoppningarna att ha en härlig dag på fjället och njuta av den otroligt fina banan.
Jag måste erkänna att det kändes lite overkligt att jag stod där tillsammans med dessa skidstjärnor som länge varit mina idoler och förebilder men det var såklart oroligt häftigt.
 |
| Taggad och lite nervös i starten |
 |
| Majken och jag |
 |
| Starten i Edsåsdalen - strålande väder |
 |
| Oscar var också taggad! |
 |
| Damernas seedade led |
 |
| Denna bild är tagen av Magnus Östh |
När startskottet gick kl 8:45 satte tjejerna upp ett otroligt högt tempo och vi var några som fick släppa direkt (till nästa säsong ska jag träna på starter). Jag och Majken från Team Oslo Sportslager-Moelven hade planerat att köra ihop men hon hade dåligt fäste och vi tappade varandra tyvärr ganska tidigt.
De första 11km gick i princip bara uppför. Det var inte särskilt brant men man fick heller inte många platser att vila på. Jag körde mestadels själv här men såg Solfrid Braathen från SkiProAm en bit framför mig vilket var väldigt sporrande och jag försökte hänga på så länge som möjligt.
Uppe vid Trillevallen kom herreliten ikapp mig. På flacken stakade de om mig i en skapligt fart men det var framförallt i utförskörningen som de kom i ett rasande tempo. OJ vad det gick undan. I kurvorna bokstavligen flög de förbi. Jag lyckades i alla fall hålla mig till sidan och fällde ingen, det var bra, lyckades alltså med ett av mina mål ;)
De dryga 5km nere på Hensjön hade jag sett fram emot att få staka på ordentligt men det visade sig bli ganska tufft. Blöta spår och en rejäl motvind gjorde att man nästan stod helt stilla. Tack och lov kom det några killar som jag kunde åka med ett par kilometer men väl framme vid kraftledningen var jag redan helt färdig. Och NU började klättringen...
Det absolut tuffaste partiet för mig var mellan kilometer 34 till 44. Jag var väldigt varm och hade förmodligen druckit för lite. Ett par gånger stannade jag helt och drack upp det sista ur min sportdryck men var fortfarande väldigt törsig. Som en uppenbarelse från ingenstans stod helt pösligt fina Elisabeth med en flaska till mig. Så glad jag blev för det :)
Längs kraftledningen slingrade sig spåret konstant uppför och högst upp var det saxning som gällde i alla kurvor. Det är ju inte så roligt att saxa men det var bara att mata på. Ovanför kraftledningen fick jag även lite dryck av SkiProAm’s langare. All denna dryck detta gjorde att jag återfick krafterna och kunde köra på rätt rejält sista 15km från Duved till Åre. Här blev även spåren bättre och jag hittade några killar att dra med, då körde vi faktiskt riktigt fort.
Ute på Åresjön blev det tungt och slaskigt igen men nu var det bara 3km kvar och då gav jag verkligen allt. Det var otroligt skönt att gå i mål, jag var så himla glad. Känslan blev inte sämre när grymma Charlotte Kalla som vann loppet stod och hejade. Jag är väldigt nöjd med loppet och känner inte att jag hade kunnat göra så mycket annorlunda.
 |
| Charlotte Kalla |
Loppet i siffror:
Tid: 3:50:38
Sträcka: 61,61km
Placering: 24 av 26 damer elit (24 av 127 damer totalt).
Tempo: 16,05km/h (3,45min/km)
Medelpuls: 171 slag/min (88% av max)
Maxpuls: 190 slag/min (97% av max)
Hur var det att starta med eliten då?
Tidsmässigt var jag närmare tjejerna framför mig jämfört med tiden jag hade ner till den bästa tjejen i led 1. Fördelen var att jag kunde köra på i mitt eget tempo och behövde aldrig köa som i Vasaloppet. Sen hade jag kanske gynnats av att ha fler jämna åkare att åka med, men det är svårt att säga om det hade påverkat tiden. Nästa år får jag helt enkelt se till att vara lite bättre så att jag kan hänga på de andra tjejerna längre. Och tills dess får jag nog även försöka hitta ett Team!
Kvällens efterföljande bankett var väldigt trevlig. Jag satt bland annat med Team Oslo Sportslager-Moelven och Johan från
Team X-ray. Det bjöds på god mat, dryck, underhållning och massor av skidsnack. Tusen tack
Majken för att du tog med mig :)
.jpeg)
.jpg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpg)